Ett av de länder som hjälpt till att bygga upp kaffeproduktionen efter folkmorden är Amerika som gått in med 17 miljoner dollar i olika stödprojekt. Mannen som driver projektet "Spread" heter Dr Timothey Shilling som presenterade de rådande odlingsförhållandet för oss. Bland annat berättade han att Tyskarna tog in kaffet i landet för första gången 1904 och det är främst Arabica arten Bourbon som odlas. Det produceras ungefär 420.000-700.000 säckar kaffe per år och plantagen drivs av cirka 500.000 bönder i småskalig produktion. Den normala storleken på ett plantage är cirka 200 kaffeträd som ger en skörd på cirka 2Kg mogna bär per träd och år. Precis som i Bolivia är stor del av produktionen ekologisk i landet vilket är fantastiskt.
Där efter var det tid för kalibrering för att jämföra smaklökarna mellan alla deltagarna i den internationella juryn. Först och främst för att stämma av kvalitetsnivån och vilka defekter som är vanligt förekommande i landet. I Rwandas fall är det erkända "potatisdefekten" som är mycket vanligt förekommande. Det är en insekt som angriper kaffebäret och lämnar efter sig bakterier som ger kaffebönorna en defekt smak av potatis. Som om ni någon gång tycker att ert kaffe smakar potatis så vet ni varför.
Själva kaffeprovningarna var extremt planerade och väl utförda och det var nog en av de proffsigaste kaffejury jag deltagit i med extremt hög kompetens från hela världen. Kan konstatera efter att slurpat i mig ett flertal koppar från olika delar av landet att det finns en unik karaktär som kommer här ifrån precis som Etiopien och Kenya har sina unika karaktärer.
Många av kaffeprovningarna var på förmiddagen och eftermiddagarna gick åt till att bekanta sig med kulturerna. Bland annat gjorde vi ett flertal besök på olika bondgårdar, tvätt och torkstationer. Vi cyklade runt på specialgjorda cyklar som subventionerats för att få det skördade kaffet snabbare till processeringsanläggningarna så att de inte ruttnar och tappar kvalitén.
Bland många hälsade vi på damen på bilden som förlorade hela sin familj under folkmorden 1994 i landet. Hennes plantag som innefattar 350träd ligger på 1650m uppe på ett berg och som ger henne en årslön på $1.000:- En kvinna som verkligen fick mig att förstå odlingsförhållandena i landet.
I slutet av veckan fick ytterliggare en chans att prata mer med bönderna i samband med priscermonin som även presidenten var med på. Det var mycket intressant och höra hur de resonerar för att få mer betalt för sitt kaffe. Till en början fanns det direkt inga belägg förutom att det visste om hur mycket konsumenterna betalde för deras kaffet vilket de tyckte var tillräckligt argument för att få mer betalt. Sedan när vi började prata om hur många som smakat på sitt kaffe och kunde beskriva vilken kvalité de hade så lugnade de ner sig eftersom det endast var 1 bonde som smakat sitt eget kaffe men som inte kunde beskriva kvalitén. Då började vi resonemanget hur vi måste börja bygga en dialog om vad det finns för kvalitetsskillnader hur mycket marknaden är beredd att betala för ett kvalitetskaffe. Ska bli intressant att se deras min efter Cup of Excellence auktionen i Oktober.
Träffade även på lite andra Svenska relationer nere i landet i samband med kaffeutställningen. Stockholmsrosteriet Johan & Nyström gör en strålande insats här nere där de handlar kaffe direkt av "The Rwabisindu washing station" som har 80.000 kaffeträd i området runt Kivu sjön. Även Union coffee roasters från England har stora engagemang och projekt i Rwanda.
Kort och gått en fantastisk resa som har givit mig ny energi och inspiration att fortsätta min mission att sprida kunskapen vidare hur vi får en bättre och godare kaffevärld.
