Lördagen fick min kaffehjärna att gå på högvarv :-D
Det började med en fantastisk föreläsning för eleverna på Lunds universitet från kursen "Environmental Studies and Sustainability Science" som startat ett projekt i ämnet "sustainable consumption" där de ville höra mina tankar om kaffebranschen i ämnet.
Det blev många och långa intressant diskussioner om vad alla märkningar står för som finns i branschen samt alla alternativ som finns där till som "direct trade" med fler.
På kvällen samma dag fick jag komiskt nog uppleva det som vi precis haft diskussioner om. Var och åt middag på en nyöppnad restaurang i Malmö där someliern ville att jag skulle testa deras kaffe och berätta vad jag tyckte. Kunde snabbt konstatera att jag fick kolbitar i munnen istället för kaffe. Berättade för someliern att det säkert var ett bra kaffe om det inte hade rostats så hårt.
Mina tankar gick snabbt tillbaka till diskussionerna som jag haft med eleverna från Lunds Universitet tidigare på dagen då jag såg att restaurangen hade skrivit ut plantagets namn på menyn men inte vem som rostat det.
Kaffet var säkert "direct trade", ekologiskt, fair trade, utz av hög kvalité 87,3p Cup of Excellence. Min fråga är då hur rättvist det är att endast marknadsföra bondens plantage när kaffet var sönderrostat. I detta fall hade jag hellre sett endast rosteriets namn på menyn istället för att hänga ut bonden för det som serverades.
