Blev lite överraskad då jag hittade en kaffebok på mässan med bilder från rosteriet
På lördagskvällen var jag ute och åt middag med min flickvän och vänner till henne som jobbar på Bonnier. Efter en kort introduktion om vad vi alla jobbade med kom det sedvanliga kaffesnacket med frågor om allt möjligt. Under snacket reagerade jag när de satt och pratade om vilka ställen i Sthlm som serverade sämst kaffe. Det var inte kaffet som de pratade om utan vilka ställen som inte kunde skumma mjölken till deras latte. Blev helt chockad och satte maten i fel strupe. Tror att media valt att fokusera på lite fel saker om de tror att en god kopp kaffe handlar om mjölkskumningstekniken.
På söndagen beslöt jag mig för att skämma bort mig med en god kopp kaffe då stan har ett antal schysta ställen att välja på, i varje fall när det gäller italienskt kaffe. Men filtersugen som jag var blev det genast svårt. Gick istället till en av barerna som kör lite mer avancerade bryggmetoder och tog mig en kopp kaffe från Rwanda vilket var kul eftersom jag precis varit där. Betalade 39 riksdaler och väntade med spänd förväntan på mitt premiumkaffe. Slöt ögonen och tog en sipp men tyvärr var det ingen angenäm smak som slog min tunga. Kaffet var extremt överextraherat och riktigt obehagligt surt. Kände mig blåst på mina pengar och tog en espresso istället som var riktigt grym.
För en kaffemänniska gav dessa upplevelser en eftertanke lite om vad som hänt i Sverige de närmsta åren. En bransch som valt att lära konsumenterna hur man skummar mjölk och vilka coola maskiner det finns. Men vad hände med kaffet?
Har länge funderat på att göra en kaffeguide för smaksinnet, kanske det kan vara något som hjälper på traven i denna djungel av karaktärer som börjar komma fram.
Har länge funderat på att göra en kaffeguide för smaksinnet, kanske det kan vara något som hjälper på traven i denna djungel av karaktärer som börjar komma fram.
