Under sin 15-års period av konflikter fokuserade den burundiska regeringen väldigt lite på kaffe. I slutet av 2006 undertecknades de sista fredsavtalen och en period av återuppbyggnad kunde börja. Skadorna på kaffesektorn var brutala och allt var i dåligt skick vilket resulterade att produktionsnivåerna visade nya bottennoteringar på kaffe.
Under 2008 öppnade Burundi dörren till köpare av specialkaffe genom att marknadslagstiftningen ändrades för kaffesektorn för att möjliggöra direktförsäljning samt att uppmuntra separation av kaffe genom tvättstationerna. Samtidigt började regeringen att sälja av sin 119 tvättstationer till SOGESTAL investerare, utländska investerare, individuella Burundiaffärsmän och grupper av Burundis kaffeproducenter. Även om vissa klagar på att avyttringen är långsam hävdar Nestor Niyungeko som är ordförande i "Coffee Reform Committee" och som är rådgivare till Burundis jordbruksminister att "regeringen har som ambition att privatisera kaffesektorn i Burundi" Trots detta är han uppmärksamma på att en "gradvis förändring bidrar till stabilitet."
Och förändringar är där, den 1 december 2009 var Burundis kaffeorganisation som kallas OCIBU löst från regeringen. I dess ställe har det skapats en ny organisation ARFIC (Agence Régulateur de la Filière Café) som fungerar som en tillsynsmyndighet för kaffebranschen. Enligt Niyungeko "är ARFIC ändå staten" då de fortfarande kommer ha övervakning av produktion samt underhåll av kaffestatistik samt ansvar för licensiering, intyg av ursprung och kvalitetcertifieringar för export.
För att marknadsföra Burundikaffe är en nyutvecklade oberoende branschorganisation framtagen som kallas INTERCAFE Burundi som består av producentorganisationer, förädlare och exportörer. INTERCAFE syftar till att få alla medlemmar i industrin tillsammans för att främja och fastställa normer för odling, förädling och export av Burundi kaffe.
